fredag, oktober 26, 2007

du tunga värld

min uppkörning närmar sig och jag märker tydligt av nervositeten. jag pluggar teori trots att jag redan klarat det provet, jag kommer på migsjälv med att "låtsas vara en bil" när jag cyklar; jag kollar alla vägskyltar, tänker på min placering när jag ska svänga och ja, det händer också att jag tittar i en backspegel somsjälvklart inte finns. etc.etc

jag driver över, det har gått för långt! jag har t.o.m mardrömmar om att köra bil. en var riktigt hemsk: det var min uppkörning och jag hade skött mig exemplariskt. vi kommer från trafikljusen vid allén och är på väg mot sliprondellen, nu ska vi bara tillbaka till johannesdal och sen ska jag få mitt körkort. helt plötsligt så springer det ut ett barn i gatan för hennes boll studsade över staketet. (jag misstänker att situationen är tagen från någon illustration i körkortsboken) men jag, som den medvetna förare jag är lyckas tvärbromsa och räddar situationen. den lilla flickan är givetvis skärrad och står och stirrar på mig framför bilen. jag är nästan i chocktillstånd för airbagen är så jävla stor och inte alls så mjuk som jag hade tänkt mig. det känns som att den är gjord av såndär plast som man har till luftmadrasser och kanterna är vassa. (eller är det gummi?). spelar egentligen ingen roll men den är oskön iallafall. då kommer det en bil bakom den skymda kurvan och kör rakt in i mig så att min bil flyger framåt.. och mosar den lilla flickan. vi kliver ur bilen för att se resultatet av olyckan. flickan är naturligtvis död och hennes boll har rullat i blodet så det är en röd linje till vägkanten. föraren i bilen bakom är oskadd men chockad och det är vi också. körskolans bil är kraschad och jag frågar lite försiktigt hur han tycker att körningen gick, kommer jag att få godkänd?
han svarar: "alltså jag kommer ju inte kugga dig men vi måste göra om det här för nu är ju bilen trasig". så vi sätter oss i bilen, kör till körskolan och tar en ny. det är då jag vaknar.

jag tycker faktiskt inte att det är okej att drömma såhär. jag är mer oroad över om jag blir godkänd eller inte, än över att jag dödat ett barn. jag vill bara ha det där körkortet avklarat nu! inte gå och vänta på att ett visst datum ska komma. det vore mycket bättre om det kom som en överraskning som ett oförberett prov. det är ett hårt liv.

Inga kommentarer: